Aktiv vardag

Jippi, jippi yey! Jag gjorde det! 

Jag är fortfarande full av adrenalin tror jag, och kan liksom inte fatta detta! Är riktigt nöjd över mig själv, det är det största jag gjort!!!

Nåväl, jag ska återberätta så gott jag kan...

Vi lade oss tidigt kvällen innan, jag somnade snabbt och sov faktiskt ganska bra hela natten. Eller ja, tills klockan ringde kl. 4.00 😴

Fixade i ordning lite med gels och sånt.

Laddade med frukost. Hotellet var grymt! Som hade fixat lika bra frukost som alla andra morgnar med!

Tog oss sedan till bussen, som tog oss till starten.

Pirrigt värre när vi kom dit. Alla cyklar och alla människor. Men härlig stämning. Fixade med pumpning av däck, påfyllning av energi osv...

Allt funkade fint.

Pirrigt pirrigt sen när man skulle ställa sig vid beräknad simtid och vänta på start. 

7.00 gick första starten,  och sedan startade man fem i taget med några sekunders mellanrum. Jag kom nog iväg ca 7.15.

Det var smidigt med simningen då det var linor dragna att följa så man kunde inte simma fel. 

Jag tyckte det kändes riktigt bra nästan hela tiden. Lite jobbigt när man fick lite sparkar och slag, men jag klarade mig ändå bra. Jag simmade på bra tycker jag och crawlade hela tiden. Riktigt nöjd!

Växlingen gick bra också, men jag tog det väldigt lugnt. Torkade av fötterna ordentligt och så. Var  rätt frusen i början på cyklingen men tinade efter en kvart 😊

Ja och så var man ute och cyklade några timmar 😛 Jäklar vilken cykling! Aldrig platt. Det gick uppför, det gick nedför, uppför,  nedför och så fortsatte det! 2200 höjdmeter tror jag klockan visade. Men oj så vackert! Helt fantastiskt!

Mot slutet av cyklingen längtade jag till löpningen! Hade lite ont i fötterna och var lite trött i benen. Men bra gick det ändå. Inga större krämpor eller problem så...

Var lite vinglig sen när jag lämnade cykeln, men det släppte och jag kom iväg jättebra. Kändes riktigt skönt att börja springa! I början fick jag sänka tempot flera gånger, då jag insåg att det nog var för snabbt för att orka 42 km! Men det kändes verkligen bra! Ungefär halvvägs. Med en halvmara kvar började det kännas jobbigt. Egentligen inte så mycket i benen, utan att jag blev illamående.  Klarade inte av att ta mer energi, utan drack bara vatten och lite Cola. Och dessa ljuvliga blöta svampar! Vid varje station dränkte jag in mig med dem. Underbart!

På mitt första varv mötte jag Lennart också. Det gav energi! Och då hade han bara 1 1/2 varv kvar! Min grymmis! ❤

Fyra varv sprang vi och de var tuffa! Mycket backar. Tredje varvet var riktigt tufft och jag gick lite ibland, och gick vid varje vätskestation.

Men med bara ett varv kvar fick jag energi, och särskilt efter att ha träffat Lennart vid målet, som sa att han kommit tvåa och gav mig en puss och kram ❤❤❤

Och så mötte jag på det sista.  Och sista kilometern visste jag var utan uppförsbackar, och några nedför. Underbart! 

Vilken känsla sen, att springa in på röda mattan!!! YOU ARE AN IRONMAN 

Vad jag längtat efter att höra de orden! Och vem hängde inte medaljen runt min hals?! Min fina, fina, alldeles egna Ironman! 😍🥇

Men nog mådde jag illa med. Jag trodde jag skulle kräkas och kunde inte äta på ett tag.

Men sen släppte det. Skönt!

Vi fick öl och burgare i målet. Smakade bra 😋

Men sen var man rätt mör resten av kvällen. Hände inte mycket efter att vi hämtat cyklar och allt. 😴😴😴

Sov väldigt gott gjorde jag! 

Vaknade trött morgonen efter och var lite öm i kroppen, men inte så farligt som jag trott!

Gött med maaassa frukost! 😋

Sedan var det dags för ceremoni.  1-3 I varje åldersgrupp fick gå upp. Och 2:a var ju Lennart.😊

Sen skulle det meddelas vilka som fick kvalplats till Hawaii.  Vid det här laget hade Lennart fått reda på att det kanske bara var en plats i hans grupp. Och vi pratade med ettan, som också var från Gbg.  Han skulle ta den. Så där satt Lennart som på nålar, sååå nervös om han skulle få en plats eller ej.Och innan det var hans tur så ropade de upp min startgrupp. Vi var inte så många deltagare, så där var det bara en plats. Ettan tog den inte. Tvåan tog den inte. Trean tog den inte. Där började jag bli nervös! Fyran tog den inte heller och så sade de mitt namn! Jag blev helt paff och visste inte vad jag skulle säga! Så Lennart så "ja hon vill" och föste fam mig! Så jag fick en plats!

Till Ironman championship på Hawaii! Något som många kämpar till i åratal! Jag lyckas på mitt första IM!

Och till slut var stunden där- males 50-54. 2 slots!!!! Ingen i hela stora lokalen var gladare än vi!!!

Så otroligt häftigt och kul, detta har Lennart drömt om, kämpat för, tränat till så länge! Och vi får göra det tillsammans! Hur fantastiskt!Det fick givetvis sedan firas!

Och spara pengar!!!!

Igår lämnade vi Haugesund. Det var en helt fantastisk roadtrip. Vilken natur! Sååå fascinerande! Efter bra tips från de  otroligt trevliga hotellpersonalen så tog vi en något längre, men finare väg mot Predikstolen.  Några timmars bilfärd,  men sååå värt det! Och sedan skulle vi gå 4 km. Mest uppför! 😜 Men faktiskt skönt för benen. 

Och sååå värt det sedan! Det var något av det vackraste jag sett! 

Fortsatte vår färd sedan till Kristiansand och sov där en natt. Och idag hade vi inte så långt att köra till Sandefjord,  där vi tog färja till Strömstad för att sedan köra sista biten hem.

Riktigt skönt att bara hemma nu! Borta bra men hemma bäst! 😊

Vi är riktigt nöjda med vår semester! 

I morgon är det dags att jobba igen! Men kväll  så det är skönt! Och bara tors-fre denna vecka, så det blir ju mjukstart 😊